MUSIK
När vi riktigt ser varann
Denna sång växte fram under början av 2017 och är den senaste jag skrivit och spelat in. Som vanligt kom melodin till först med hjälp en slinga med litet udda klanger på gitarren som jag gillade och tyckte om at spela. Texten växte sedan fram litet av sig själv. Den handlar om en situation som säkert de flesta som levt i ett långt förhållande kan känna igen sig i. När skall man riktigt hinna med varann? Vardagens stress, sysslor och trivialiteter äter upp bådas tid och gradvis tappar man närhet och det där som gjorde att man en gång i tiden fastnade för varann.
Men då händer det igen. Blickarna mötas och griper tag ……. omvärlden tillåts försvinna helt för en magisk stund av fokusering på enbart varandra i återfunnen samhörighetskänsla, närhet och kärlek.
Text och musik: Lennart Grabe
Skriven 2017
Inspelning: 2017
Konstiga människor
Denna visa skrev jag i början av 1967. Den är tidstypisk på det sättet att den speglar en orolig tid med det pågående kalla kriget mellan väst och öst, vietnamkriget och atombombshotet. Inför allt detta kände man sig så liten och oförstående. Särskilt som ung student. Sverige med sin alliansfrihet och officiella neutralitet var rätt isolerat och sig själv nock. Den gradvisa sekulariseringen i samhället kändes av. Starka vänstervindar rådde med uppror mot alla auktoriteter, traditionell kunskap och borgerliga värderingar. Då tyckte nog många att det ibland var skönt att krypa undan in i sin egen lilla comfort-zone.
Men visan känns ändå helt aktuell även i vår tid. En del har förändrats, men mycket har det ej.
Med visan vann jag förstapriset i vissång i EMI/Barnens dags stora talangtävling 1967 med final på Sollidenscenen på Skansen i Stockholm.
Text och musik: Lennart Grabe
Skriven 1967
Inspelning: 2016
Fredlarnas vals
Fredlarna är två små ögrupper som ligger I Stockholms utskärgård, längst ut innan öppet hav tar över. Man kan säga att Fredlarna ingår i det pärlband av små kobbar och farliga grynnor som likt ett barriärrev sträcker sig allra ytterst längs den svenska kusten ända från Norrtälje och ned till söder om Stockholm. Otaliga är de skepp som genom tiderna har förlist där i stormar och mörker på väg mellan Sverige och Finland. Men just vid Ytterfredlarna kan man ankra upp och få skydd. Sista chansen!
När man från svenska fastlandet beger sig dit kan det se ut som om det bara är hav vid horisonten, men så dyker öarna upp. Faunan är speciell, låga enbärsbuskar täcker stora delar av öarna. I dem döljer sig slingrande saker som de bofasta inte tycker är någonting att tala om, men man gör klokt i att bara gå på de upptrampade stigarna. De gamla sjöbodarna från gamla tiders säsongsfiske här ute finns kvar och vårdas ömt av sina nutida ägare. Att ta sig upp till höga lägen på öarna och sätta sig ner och se ut över havet med alla kobbar och skär är bedövande vackert. Man blir lycklig.
Som medlem i besättningen på segelbåten Acracia kom jag dit 2008. Där träffade vi min vän Olle Nyman och hans gladjazzkompisar, varav en ägde en bod. Vi hade en kul kväll tillsammans, vari även fruar och några andra öbor deltog. Det blev mycket musicerande. Jag lovade att jag skulle skriva en visa om Fredlarna, med litet romantik, som skulle avlämnas vid en ny visit året därefter. Jag uppfyllde mitt löfte och här är Fredlarnas vals.
Text och musik: Lennart Grabe
Skriven 2008-2009
Inspelning: 2016
Fregatten Eugenie
HMS Eugenie var en svensk fregatt, bestyckad med 40 kanoner som med start från Karlskrona på hösten år 1851 genomförde den första svenska officiella världsomseglingen. Färden var avsedd att uppvisa svensk prestige i alla hamnar som angjordes och att främja svensk handel i världen. Den strapatsrika resan varade i två år. Det mest omtalade ögonblicket på resan var när chefen ombord, kommendörkapten Adolf Virgin, beslutade sig för att inte följa den uppgjorda planen, enligt vilken skeppet skulle segla den sedvanliga och säkraste vägen runt Cap Horn. Virgin ville i stället försöka ta chansen att med ett stort segelskepp ta vägen från öster till väster genom det ökända Magellans Sund. Att klara det skulle vara en bragd. Med stor tur och mycken skicklighet lyckades företaget.
Vid Cape Froward inne i sundet lyckades man först på fjärde försöket, på kryss, att ta sig förbi den skummande mycket höga klippan, men då var besättningen helt slutkörd efter att i storm och snöblandat regn ha gjort 35 slag i sundet på en dag. Det var en seglingsbragd som gav eko i hela världen. För att hålla mannarna igång beordrade Virgin under den dagen inte mindre än tre uppbackningar av vin och brännvin -12 cl vin och 8 cl brännvin per man och tillfälle.
När nyheten om Virgins vägval nådde Stockholm blev dock kung Oscar och amiralerna mycket uppbragta och ansåg att Virgin grovt överträtt sina befogenheter och att det var totalt oansvarigt att äventyra besättning och det dyra skeppet på detta sätt. Men folket jublade och Virgin och hans besättningsmän var dess hjältar. Vad kunde kungen då göra? I stället för att straffas blev Virgin som hedersbevisning befordrad vid hemkomsten (men han fick aldrig den högre gradens lön). Viktigast var ju, att befolkningen utan störning fick må bra av att känna sig stolt och glad över allt det goda som fregatten Eugenie och dess härdade besättning de facto uträttat för lilla Sverige under den långa seglatsen runt jorden.
Text och musik: Lennart Grabe
Skriven 2016
Inspelning: 2017
